Sparris!!!…..och bin

Jag är helt galet glad och det kräver ett blogginlägg. Och varför då? Vad har hänt? Jo för den första sparrisen har tittat upp och det är ju helt fantastiskt!

Vet inte varför just detta ger mig en sån stor lyckokänsla, men det är något visst med sparris förutom att den är smaskig att äta. Den är extra speciell kanske för att den kräver ett par år att etablera sig innan man kan skörda för fullt. Något magiskt…..och jobbigt med att behöva vänta på något. Min lycka kommer nog också mycket ifrån att jag lyckades att plantera dom och inte ta dö på dom.

Hur gjorde jag då när jag bestämde mig för att sätta sparris? Jo jag köpte mina sparrisplantor barrotade på Plantriket i Johannishus och följde sedan deras tips om hur jag skulle plantera dom. Är ni nybörjare eller förstagångsköpare av en ny sorts planta/växt, fråga kunnig personal på plantskolan/affären där ni handlar om hur ni ska ta hand om den. Det tycker jag, som just är en nybörjare, är guld värt. Jag vet ju väldigt lite än så länge så ni få vara med under mitt lärande och experimenterande. Jag har i alla fall avsatt ungefär en halv odlingslåda (hela odlingslådan är 1,25m*4,20m) till sparris där jag har blandat upp jorden med lite sand. Under tiden la jag plantorna i lite vatten och grävde sedan upp fåror, ungefär 15-16 cm djupa och 15-20 cm breda, och cirka 25 cm mellan fårorna. Vattnade lite i fårorna innan jag sedan la ut plantorna med rötterna lite utfördelade som en liten solfjäder med cirka 25 cm mellanrum. Fyllde upp med jord så plantans ”topp” hamnade ungefär 10 cm under jordytan och i praktiken blev det att jag ”kupade” upp jorden över plantorna litegrann. Jag har fortfarande plats att sätta några plantor till om lusten faller på. Gäller att tänka till vart man vill ha sin sparris då de är perenna och kommer varje år i åtminstone 10 års tid och kan, vad jag förstått, vara ytterligare många år om man har tur, innan de är förbrukade. Det går bra att plantera fler/fylla på plantor efterhand om man har mer plats över, men när de väl är förbrukade kan man inte börja om på samma odlingsplats utan den behöver vara sparrisfri ungefär lika länge som det stått sparris där, det vill säga 10-15 år.

Nu börjar livet med sparris i odlingen. Jag kommer springa ner och titta efter hur många som kommit upp både morgon och kväll de följande veckorna. Ni lär få se och höra mer om denna sparris, OM jag inte lyckas ta dö på den alltså.

Igår kväll tittade Johan och Axel till bikupan i full mundering. Det är väldigt spännande med bina också. De hade förökat sig bra och det syntes tydligt att det blivit fler bin i kupan. Axel är helt exalterad över dessa bin och Johan är inte långt efter. De är helt fångade. Fler grejer, för att kunna sköta och ta hand om honung, är beställda och nu väntas det. Frågar man Axel är det tok-länge till midsommar då han hoppas att vi ska kunna slunga honung för första gången. Han har därför satt sig in i hur man odlar fram drottningar så det har han satt sig för att göra i väntan på honungs-slungning och inte helt otippat har han fått med sig Johan på detta. Massa roligheter med dessa bin framöver bara och följa oss så får ni hänga med på hur det går med både bin, sparris och allt annat skoj som vårt liv innebär med djur, odling, skog, fastigheter och lite till….

På återseende snart igen!

/Familjen Persson