Så var vi framme vid skolavslutningen…igen. Olle slutade åtta idag.
Han hade turen….eller egentligen är det jag som hade turen och lyxen att jobba hemma idag och kunde fira in sommarlovet med Olle när han kom hem genom en mumsig fika på altanen. Blev blåbärs- och rabarberpaj dagen till ära. Och kaffet få jag inte ha ifred längre även om koppen är liten än så länge.
Jag har nu lämna Axel på sin skolavslutning. Han går ut sexan och högstadiet väntar till hösten. Tror han känner en skräckblandad förtjusning inför detta. Ny klass, nya kompisar och en massa nya saker att både lära sig och förhålla sig till. Så här långt kan jag inget annat än att skryta med mina söner de sköter skolan alldeles utmärkt. Bara hoppas det fortsätter så.
Skolavslutning och sommarlovskänslan som kommer med den tycker jag än idag, trots att jag är vuxen och inte själv får sommarlov, är väldigt speciell och den berör mig ända in i hjärteroten. Det är något speciellt. Känslan finns kvar i kroppen. Påminner mig om min barndom och dessutom bor och lever jag än idag på ett liknande sätt som i min barndom. Naturligtvis var inte allt perfekt under denna tiden, men den måste ändå ha varit riktigt bra eftersom det är en lyckokänsla jag bär med mig genom livet av min barndom. Skolavslutning och sommarlov plockar fram den. Det är underbart och jag njuter. Som vuxen är livet ganska ofta allt annat än lätt, men det gäller att ta tillvara på de där ”lyckstunderna” med tillhörande lyckokänsla. För mitt liv med sina toppar och dalar, motgångar och medgångar, glädje och sorg är ändå i det stora perspektiv ett väldigt lyckligt och lyckosamt liv. Jag kan varken begära eller önska mer.
Ja ni märker ju att av någon anledning plockar just denna tiden fram mitt känslosamma jag. Upplever att julen också är en sådan högtid. Dessa tider är också de tider då jag saknar min mamma lite extra mycket. Vi förlorade henne tyvärr för snart 14 år sedan. En sorg ock saknad som inte blir lättare att bära eller blir mindre med åren utan snarare svårare, men man lär sig leva med den….för man måste. Man har inget val.
För att släppa det djupsinniga lite så ska få en sammanfattning av veckan. Jag har målat klart husgaveln i Hoby. Bild kommer nog imorgon kanske när vi tagit ner ställningen. Kontoret har få mitt sällskap en del denna veckan även om en del är kvar innan jag är helt ikapp, är ett ständigt pågående arbete. MEN denna veckan ska skatt och moms med mera rapporteras in och då blir det lite mer av ett måste att ta tag i det arbetet, som varje månad runt den 11:e.
Privat här hemma har vi börjat lägga upp planen för att göra klart sista väggen på altanen. Vi fick beslutsångest angående färgvalet. Tog lite hjälp med åsikter om detta via våra social medier och fick bra respons som till sist ledde till att vi valt om och släppt idén om en grå vägg till en vitt vägg men det kommer tillkomma ett litet materialval som kommer bryta av väggen. Ni som följer oss kommer få se hur det tar sig framöver. Är hela tiden ett pysslande att följa husets stil, tidsålder och formspråk men ändå modernisera lite för att passa oss och den tid vi lever i.
Idag har vi dessutom fått jaga en av våra kvigor som rymt. Alltid spännande och en adrenalinkick när man lyckats få in den i hagen igen utan några större missöden. Idag hade jag ju dessutom utmärkt hjälp från mina söner. Johan är ute på jobb så han kunde inte komma till undsättning.
Vera har fått pälsen plockad och ser nu nästan ut som en liten valp igen. Blommorna blommar lite var stavs i trädgården. Just nu är irisen som finast. Har faktiskt också hunnit med en lite löptur med Olle. Evigheter sedan jag hann och orkade med att träna då trädgårdsarbetet har tagit all ork och tid de senaste tre månaderna. Jag har saknat och träna så det var riktigt skönt….och jobbigt. Olle körde med mig. Vi hann prova utegymmet i Brunnsparken också på vår tur. Vi passade på att träna när Axel var på sin träning med sin simgrupp i Brunnsparken. Trots att vi åkt till stan för detta undkom vi inte lite kor. Kändes lite som hemma, välbekant och tryggt. Inte slutade det hälsosamma temat för veckan med detta utan grannen drog ut mig på en rask promenad igår kväll. Både bra, välbehövligt och mysigt att få en stund och prata skit med henne och hon hade med sig båda sina ljuvliga döttrar. En på cykel och en i barnvagn.
Fick upp en bild från Sweden Rock för fyra år sedan på min mobil häromdagen. Den få avsluta inlägget för idag.
Ha det gott och på återhörande.
/Familjen Persson
Skogsliljan 