Ingen vilohelg

Hej på er.

Förra helgen gick i vilans tecken. Det gjorde inte denna. Produktivt sammanfattar nog denna helgen. Den senaste tiden har präglats av att ta hand om alla grönsaker. I helgen planterade jag ut lite perenna växter i trädgården som jag haft i krukor på altanen. Jag lyxade också till det med en ny hösthallon-planta när jag ändå var och köpte vitlök, på Plantriket, som ska sättas i landet i höst. Jag köpte ju en barrotad hösthallon i våras, dessvärre hade jag myrinvasion där jag planterade den så den klarade sig inte. Det gjorde däremot sommarhallonen som jag också planterade i våras. Jag har nu tagit sticklingar från den och hoppas nu att alla plantorna ska klara sig.

Det har tillagats en rejäl omgång med gryta på högrev och massa smarriga saker från odlingarna. Rotfrukter, lök, chili och kryddor.

Jag har också gjort en liten omgång krossade tomater och provar nu och torka skalen till ett tomatpulver. En ny burk med inlagda gurkor, äppelmos, äppelchutney och chili-salt. Förråden fylls ytterligare.

Vi har mumsat äppelpaj och Axel har skördat en fin och fullmogen majs som koktes lite lätt och grillades efter det. Var så söt och god.

På jobbet sliter vi på med källaren som snart närmar sig färdigmålad.

Vi har hunnit med lite mys med djuren med så klart. Axel har ridit. Han gillar det verkligen. Det tycker hästmamman är kul så klart. Nu vill han helst ha egen häst och gärna en westernhäst. Hade varit så härligt att dela detta intresse med min son, men man måste både ha tid och och en liten hög pengar till övers för detta nöje om man ska ha egen häst. Jag är vis av erfarenhet från måååånga år som hästägare. Vi får se vad framtiden har att erbjuda.

Axel lyckades dra ut mig på en liten löptur också, vilket var väldigt trevligt. Jag kan springa med honom, vi har ungefär samma tempo. Värre med de andra två herrarna, dem hinner jag inte med längre.

Vera, vår lilla bebis, är vår lilla ”dulle-dris” som barnens kusin uttryckte det när han var en liten kille…,han är 21 nu. Hon missar inte tillfället att sätta sig vid bordet när vi äter och ”undrar” var hennes tallrik är. Hon är alltid på tå när det närmar sig läggdags för då vankas det en godisbit som ”God natt”. Förövrigt har killarna pressat äppelmust igen och jag hittat skojiga potatisar och stooooora palsternackor. Potatisen är faktiskt upptagen och klar för i år. Snart är också alla bönorna skördade. Hösten är här.

Det är full fart, men jag känner mig lite ur gängorna måste jag säga. Ekorrhjulet jag skrivit om i ett tidigare inlägg är här med full kraft, även om vi har ett som flyter på ganska bra och vi har justerat det till att rulla lite mer friktionsfritt. Skillnaden denna höst så här långt är att jag kan se det på barnen eller i alla fall Axel. Han har börjat sjuan. Det är längre dagar och tiden flyger iväg även för honom. Han vill mycket, men jag känner att han orkar inte riktigt hålla samma tempo på fritiden som innan. Skolan kräver sitt, så var det även för Olle när han började sjuan. För egen del upplever jag nog att nu när vi är tillbaka i vardagen igen smyger sig all anpassning och alla beslut och hänsynstagande i och med Covid-19 på mig igen. Sommaren erbjöd en liten ”vila” från det. Barnen gick inte i skolan och oron över att bli förkyld var inte lika stor då som nu när skolan är igång. Vi vill göra rätt, vara ansvarstagande och visa stor hänsyn, MEN det är inte lätt. En ständig oro i bakhuvudet och en massa ”känna efter” så vi inte är förkylda och utsätter någon för en risk. Upplevde att jag klarade hålla en sansad och sund relation till Covid-19 i våras men nu känner jag mig lite utmattning kring allt förhållande till denna situation vi befinner oss i. Allt ”extra” tänkande kräver och nästan kväver mig. Vi har mycket att tänka på ändå i vår vardag. Jobbet ska flyta, göra rätt sak i rätt ordning. Hålla koll på alla regler och krav vi har på oss som egna företagare. Avhjälpa problem som dyker upp hela tiden oförutsett. En massa beslut och intag av information vi måste ha koll på, HELA tiden. Det är ett privilegium att få driva eget, vara våra egna chefer, men som allt gott medför det även en och annan nackdel eller svårighet. Vårt är ansvar och den ”lilla” detaljen att vi måste få ihop vår försörjning på det vi gör. Vi älskar det….för det mesta. Däremot blir hela situationen med just allt tänkande och förhållande till Covid-19 lite en sak för mycket. Dessutom är det något vi trots det ändå verkligen INTE kan strunta i att förhålla oss till och vill heller inte strunta att förhålla oss till, men summan av detta är säkert en anledning till min känsla av att vara ”ur slag”. Jag är inte mer än människa och jag hoppas bara att hösten får rulla på lite mer stillsamt än våren om jag dock vet att det nog är lite mycket att hoppas på. Fram med uthålligheten med andra ord och kämpa vidare, njuta av alla de goda och bra stunderna och de är tack och lov många i mitt liv och det som håller mig på banan.

Så där då hade måndagens frukostrast tagit slut och nu ska här jobbas vidare med puts, pensel och roller. Ha en bra vecka!

/Familjen Persson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: