Hej på er!
Helgen är i full gång efter en arbetsvecka med bland annat fortsatt renovering av källaren i ett av våra hyreshus, kontorsarbete och styrelsemöte med Ronneby Fastighetsägargrupp. Dessa möten och det som det ger att träffa likasinnade företagsmänniskor sätter guldkant på tillvaron som egen företagare. Få vara med och delta i arbetet som pågår i vår kommun utifrån ett fastighetsägare-perspektiv är engagerande, inspirerande och intressant. Jag bor i en liten kommun med mycket landsbygd det har sina utmaningar, men vi har en otroligt fin kommun och närhet till allt från varandra till hav och skog. Det gäller dock som mycket i livet att samverka/samarbeta. Göra och inte bara prata, men ändå inte missa viktig kommunikation så att vi kan arbete sida vid sida mot samma mål. Enas och hitta kraften i det. Se det positiva och hitta lösningarna på det som inte fungerar istället för att fastna i det negativa. Prata positivt, agera positivt. Det smitta av sig, dessvärre lika mycket som om ett fåtal i en stor folksamling är negativa så det gäller att stå starka.
Jag har också provat något helt nytt, paddel. Vi har nämligen en relativt ny och fin paddelhall i Ronneby tack vare några duktiga och engagerade företagare i stan. Har säkert många av er redan provat. Vad tycker ni om det?
Vi var fyra tjejkompisar som bokade 90 minuter plus en tränare för att lära oss det från grunden. Sååååå väl värt det kan jag säga såhär efteråt. Vi var nybörjare allihopa och bara en av oss som hållt på med någon form av bollsport. Jag har verkligen noll bollkontroll, mest rädd för den då min erfarenhet säger mig att den gör ont då den oftast träffat mig i ansiktet eller magen och aldrig på foten, handen eller på ett rack eller liknande. MEN. Jag överlevde, bollen träffade jag med racket och inte kroppen däremot så måste jag ju klanta till det på något vis så helt plötsligt försvann fötterna under mig och jag landade raklång på rygg på det hårda golvet. Så typiskt mig, men jag kom undan i blotta förskräckelsen och fick inga efterdyningar av det på något som helst vis tack och lov, man är ju inte 20 längre så det kunde ju lämnar mig med en mörbultad kropp. Nu har vi i alla fall fått den kunskap vi behöver för att kunna fortsätta själva och traggla vidare. Ny tid är bokad och jag längtar.
Killarna hade dessutom denna ”paddel-dag” lagat mat och även belöning om jag överlevde denna utmaning. Mina söner är riktiga guldklimpar.
Hösten är verkligen här. Det syns i naturen och jag kan inte få nog.
Killarna har sina projekt och det är så roligt. Axel experimenterar sig fram. Denna veckan har det blivit ett ljus som är gjort av baconfett och ett rullat papper som veke….dessvärre fick Vera, vår hund, tag på det sen och åt upp det. Hon mådde inte bra kan jag säga, men det gick över tack och lov. I fredags gjorde Axel egna churros och bjöd på, så mumsigt och lyxigt. Olle håller nu på att bygga in sin kolugn för att få den effektiv. Johan är nästan klar med utgödslingen av fårladan och nu ska det bli mysigt att få hemma våra ulltussar.
Att hösten är här syns även inne då pysslet för att skapa en mysig inomhusmiljö upptar lite fritid. Vi går mot mörkret och mer inomhus-tid och vi gillar, som många andra, att tända ljus för att skapa en mysig känsla här inne.
Hösten, mörkret och myset med tända ljus och sprakande brasor erbjuder onekligen lite avkoppling och reflektion. Jag gillar att vi har våra årstider och gillar alla fyra var och en på sitt sätt. Det enda är väl att vintern är lite för grå, mörk och kall. Jag kunde tänkt mig förlänga de andra tre årstiderna mot en kortare vinter. Hösten ger mig oftast ett större lugn och återhämtning med naturen som förgrund med sina fina färger och dimman som oftast ligger kvar på morgonen som erbjuder magiska landskap. Avkoppling och återhämtning kan ju däremot vara och se ut helt olika för oss. För mig är det att få slå av på tempot, njuta av de stunder som ges och hinna reflektera lite då hösten på så vis kan ge nya möjligheter att skruva lite på sitt livshjul. Hinna fundera på om det är något man vill förändra eller något nytt man skulle vilja prova att göra eller lära sig. Precis som nyår kan erbjuda det tycker jag också att hösten kan inbjuda till lite nystart. Våren och sommaren har man fullt upp ”att göra”. Det är så man förverkliga det man funderat på under vintern. Ljuset återvänder och man är redo att sätta upp tempot igen, fylld med ny energi. Ja man ska ju så klart klara av en och annan vinterdeppighet och kanske ett litet bakslag i början på våren då man inte riktigt hinner med i sin tempoväxling också, men ofta är åtminstone jag ändå ganska redo när våren kommer. Motsatsen till min typ av avkoppling och återhämtning är att hålla sig sysselsatt mest hela tiden men kanske lite mindre kravfyllt. Att ha något för händerna men mer lustfyllt är ändå så man kopplar av. Ibland gäller detta mig med, men långt ifrån alltid. Min man är min raka motsatt. För honom kan klyva ved vara avkoppling medan det för mig är jobb för att tydliggöra skillnaden. Nog om oss. Hur ser det ut för er? Vad innebär avkoppling och återhämtning för er??
Sist men inte minst i detta ganska långa inlägg utlovade jag i förra blogginlägget en bild på min numera fina svartkål som jag tidigare i sommar trodde var förlorad. Här kommer den, tada.
Vi önskar er en lugn och skön, men kanske också lite kreativ helg. Är ju pysslandets tid nu, i alla fall för mig.
/Familjen Persson
Skogsliljan 